Cilla Kallenberg

Best Practice Guidelines

Society for Personality Assessment (SPA) riktlinjer för psykologisk personlighetsbedömning – Kanske något för oss?

Cilla Kallenberg

I oktober kom SPAs ”Personality assessment practice guidelines task force” med sitt förslag om riktlinjer för personlighetsbedömning. (Obs! Inte fastställt ännu, ett utkast som det har varit möjligt för medlemmar i SPA att kommentera.) I dokumentet som omfattar 29 sidor inkl referenser, görs en noggrann genomgång av vad som krävs för ”best practises” gällande personlighetsbedömningar, baserat på etiska ställningstaganden och aktuell forskning/evidens. De tar upp sådant som utbildning och träning, utredningsmetodik, metodval, likabehandling och mångfald, etisk praktik och utlåtandeskrivning. Kanske borde vi försöka oss på något liknande i Sverige?

I SPA (www.personality.org) som är en internationell förening med 1500 medlemmar, samlas kliniker och forskare. Föreningens syfte är metodutveckling, forskning och tillämpning inom personlighetspsykologi och diagnostik. Att skapa riktlinjer för personlighetsbedömning (personality assessment) ligger i linje med andra liknande riktlinjer som utvecklats i USA exempelvis för neuropsykologiska utredningar (Board of Directors, 2007) och forensiska utredningar (APA, 2013).

Allt som rör personlighetsutredningen tas upp i riktlinjerna: En personlighetsbedömning/ utredning görs genom att samla in data med hjälp av olika metoder som intervjuer, självskattningar, performancebaserade tester. Stabila personlighetsdrag (traits) och personlighetstillstånd (states) ”mäts” och affektivt, kognitivt och beteendemässigt fungerande undersöks, men även självbild och interpersonellt fungerande. Det betonas i riktlinjerna att det är skillnad på personlighetstestning och personlighetsutredning (assessment) eftersom det förra talar om testresultat medan det senare handlar om en process av datainsamling och integrering av data till en sammansatt och sammanhållen bild där individen beskrivs, slutsatser dras och rekommendationer lämnas. (Krishnamurthy & Meyer, 2016; Meyer et al. 2001). De betonar särskilt att den definition på en personlighetsbedömning som de utgår ifrån inte alls är samma sak som screening av symtom med hjälp av checklistor.

Personlighetsbedömning används i en mängd olika sammanhang, alltså inte enbart för att undersöka psykiatrisk problematik/diagnostik. Avsnittet som rör ”Utbildning och kompetens” är särskilt intressant eftersom de där betonar både kunskap om psykometri, om aktuella teorier och forskning men också att det handlar om livslångt lärande, att kompetens måste underhållas. Även kunskap om kulturella skillnader betonas och kunskap om intersektionalitet är viktigt både i valet av metoder och i analysdelen av en utredning. Är klienten ”lik” normgruppen? Och hur kan ev olikheter när det gäller t ex etnicitet, kön, klass etc påverka resultat? I riktlinjerna betonas att det är vårt ansvar att inte låta vårt agerande i processen påverkas av förutfattade meningar/fördomar.

När det gäller metodval betonas multi-metod vilket är grundläggande i klinisk praktik (Hopwood & Bornstein, 2014). Metodvalet ska sedan grundas på syftet, individuella drag hos testpersonen (vad passar), olika slags metoder (dvs inte enbart flera olika självskattningsskalor) och användbarhet. Metoderna som väljs ska vara individanpassade och anpassade efter frågeställning och praktiska förhållanden (tidsåtgång t ex).

Grad av motivation måste bedömas, tillsammans med en bedömning av impression management. Kanske går det att översätta till delaktighet? I vilken utsträckning ger klienten en ”sann” bild av sig själv, eller försöker ge ett ”gott intryck”? Denna bedömning kan göras med hjälp både av beteendeobservationer, testresultat mellan olika tester och andra datakällor. Psykologens uppgift är att arbeta för att skapa en trygg och tillitsfull relation, genom att vara respektfull, bekräftande, och förklara vad som ska göras och vikten av uppriktighet och ansträngning för att kunna göra en så bra bedömning som möjligt.

I en personlighetsutredning behöver vi utvärdera en mängd hypoteser och ta ställning till motsägelsefulla resultat och detta kräver klinisk expertis, kunskap om instrumenten som används och ett vetenskapligt förhållningssätt (Handler & Meyer, 1998). Resultaten ska granskas noga och balanseras mot andra data: Vad kan ha påverkat det här resultatet? och inte enbart nöja oss med den standardbeskrivning i datautskriften, eller i manualen, av vad just det här fyndet säger, vanligtvis. Syftet är att med hjälp av alla insamlade data ge en sammansatt bild av personligheten som innehåller en beskrivning av personligheten, svårigheter och problemområden, när, i vilka situationer svårigheterna visar sig vilket ska kunna vara ett underlag för de bedömningar som behöver göras och som var anledningen till utredningen. Psykiatrisk diagnostik nämns överhuvudtaget inte.

När det gäller utlåtandet så sammanfattas det i riktlinjerna i fyra punkter:

1: Beskriv klienten och vilka informationskällor som används (tester, tidigare dokument t ex)

2: Beskriv och tolka de data som framkommit

3: Integrera resultaten och diskutera dessa i relation till frågeställningen och syftet med utredningen

4: Kommunicera resultat och bedömning till de som är berörda (uppdragsgivare, klient)

Det är en ambitiös text med många referenser, jag har bara tagit med ett fåtal här, som ringar in komplexiteten i att göra personlighetsbedömningar och de krav på kompetens inom området som ”beställare” borde ha när de ”köper tjänsten”. Det borde vara angeläget för ganska många olika verksamhetsområden där psykologer behöver bedöma och utreda personlighet, göra riskbedömningar, behandlingsplanera, förstå.

Länk till de föreslagna riktlinjerna på SPA:s hemsida

Referenser:

American Psychological Association. (2013). Specialty guidelines for forensic psychology. American Psychologist, 68(1), 7–19. https://doi.org/10.1037/a0029889

Board of Directors, 2007, The Clinical Neuropsychologist, Vol 21 ”American Academy of Clinical Neuropsychology (AACN) Practise Guidelines for Neuropsychological Assessment and Consultation” https://doi.org/10.1080/13825580601025932

Handler, L., & Meyer, G. J. (1998). The importance of teaching and learning personality assessment. In L. Handler & M. J. Hilsenroth (Eds.), Teaching and learning personality assessment (pp. 3-30). Erlbaum.

Hopwood, C. J., & Bornstein, R. F (2014) Multimethod Clinical Assessment Guilford Press

Krishnamurthy & Meyer, 2016 Psychopathology Assessment In J. C. Norcross, R. R. VandenBos, & D. K. Freedheim, & R. Krishnamurthy (Eds.), APA handbook of clinical psychology: Applications and methods (pp. 103–137). American Psychological Association

Meyer, G. J., Finn, S. E., Eyde, L. D., Kay, G. G., Moreland, K. L., Dies, R. R., Eisman, E. J., Kubiszyn, T. W., & Reed, G. M. (2001). Psychological testing and psychological assessment: A review of evidence and issues. American Psychologist, 56(2), 128–165 https://doi.org/10.1037/0003-066X.56.2.128

Vetenskapligt symposium eller reklam?

Så har då första dagen av årets Psykologidagar avslutats, den stora nationella konferensen som anordnas av mitt fackförbund, Psykologförbundet. Årets tema är ”Evidens och etik i praktiken”; hett, aktuellt, angeläget. Som kliniker och lärare, men utan forskarutbildning, har jag alltid ansett att detta är ett oerhört viktigt område för mig att hålla mig uppdaterad inom, fördjupa mig i och försöka förstå. Jag utför inga egna studier, förutom de mindre studier som jag genomfört under mina olika utbildningar, men har läst mängder och försöker alltid värdera och pröva mina egna empiriska erfarenheter jag hela tiden gör i möten med klienter, patienter, grupper, mot de teorier och forskningsrapporter jag läser. Därför kändes det angeläget att välja ”vetenskapligt symposium” som skulle handla om ett av mina verksamhetsområden: personlighetsbedömning.

Det vetenskapliga symposiet, som hölls av Anders Sjöberg docent, anställd av Stockholms universitet men som också, parallellt med sitt jobb på SU driver företag som sysslar med produktutveckling inom urval, valde att ägna sin timme åt produktlansering av ett nytt personlighetstest som inte har prövats ännu men som är framtaget av hans företag. En första normdatainsamling har genomförts men i övrigt fanns inget annat än spekulationer om hur fantastiskt det här nya, big-five-baserade, testet skulle komma att vara. Den här produkten ville docent Sjöberg att vi skulle köpa och vi fick veta vad den skulle kosta och att den skulle komma att kvalitetssäkras. Ingen plats fanns för att ställa frågor om metodologi, användningsområden, inkrementell validitet osv som hans framställning väckte och som knappt berördes av honom.

Efterhand kom jag att tänka på Vitamininstitutet i Schweiz, minns ni det? Där var det en förmodad vetenskaplighet som skulle sälja en produkt.

Sannolikt sålde det där hårschampoot ganska bra tack vare referensen till Vitamininstitutet. Sannolikt säljer outprövade nya tester också ganska bra med hjälp av referenser till Stockholms universitet.

Jag vill verkligen veta hur förbundet har tänkt när ett av fem vetenskapliga symposier ägnas åt produktplacering. Kanske är detta ett intressant område för professionen att få kunskap om, men låt oss då arrangera en mässa där testutvecklare, kursarrangörer och andra med ekonomiska intressen får utrymme. Låt oss kalla försäljning för försäljning och vetenskap för vetenskap. Det borde i ärlighetens namn inte vara så svårt att skilja dem åt.

Evidens och etik är temat för konferensen i år. Här saknades båda.

Cilla Kallenberg, leg psykolog/psykoterapeut

Kritiken är formellt framförd till Psykologförbundet

RORSCHACH CONGRESS PARIS 17-21 July 2017 – Developments in projective research and practice. Emerging issues and discoveries

Nu har jag kommit hem från Paris; trött men glad! Kongressen var intressant men för min del var nog det allra mest värdefulla att få umgås med kollegor; både från Sverige och från andra delar av världen. Jag tycker att mångfalden av bidrag visade på att Rorschach och andra metoder (projektiva) används på ganska många olika sätt beroende på vilken syn på vetenskaplighet och användbarhet som råder i olika länder. Jag tycker mig se att det har utvecklats två dominerande skolor: den amerikanska och den franska (Obs! helt egna beteckningar!). Här i Sverige ligger vi definitivt mycket nära det amerikanska sättet att tänka kring evidens, klinisk tillämpning osv. medan det franska sättet att förhålla sig till forskning och tillämpning sannolikt är mer troget klassisk psykoanalys. Metoder som berördes, förutom Rorschach, var Wartegg, TAT och andra narrativa metoder och teckningstest.

Flera saker har fastnat i minnet och här kommer några:

Den panelpresentation som Therapeutic Assessment-gänget gjorde under ledning av Stephen Finn, med berättelser från terapier där processen lett fram till ”safe surprises”. Det var verkligen kliniskt relevanta historier som delgavs oss från alla möjliga delar av världen. Vår egen Lena Lillieroth var med och gjorde en mycket fin presentation av ett utmanande case som hon arbetade med under flera år.
Björn Sahlbergs genomgång av Vargmannens Rorschach-protokoll var spännande och anknöt till den franska psykoanalytikern Piera Aulagniers teori om pictogram; en teori för att kunna begripliggöra representationer och psykotiskt fungerande. Jag var med i höstas då han på en av föreningens seminariekvällar berättade om protokollet och att få höra detta igen, i en något omarbetad form, gjorde att teorin blev lite mer begriplig för mig.
Malin Holm och jag presenterade också och vi fick mycket positiv respons. Kanske kan vi göra om det på ett seminarium i höst? Det är ett mycket intressant case och det skulle verkligen vara roligt att få diskutera materialet.
En briljant poster av Jim Kleiger om ett komplicerat fall där Rorschach kunde bidra med ovärderlig information om en väl dold, psykotisk tankeprocess.
Och mycket annat…

Sedan har vi i föreningen också passat på att prata med andra föreningsrepresentanter om hur de arbetar. Vi åt till exempel en lunch med Greg Meyer, Joni Mihura och Phil Erdberg för att stärka banden mellan R-PAS och oss. De var angelägna om att få veta vad de kan hjälpa till med när det gäller undervisningsmaterial och fortbildning. Förhoppningsvis kommer vi att kunna ha handledningsseminarier via webben för erfarna rorschachare, i smågrupper med Joni som handledare. Hon var mycket entusiastisk inför idén. Fortsättning följer!

Sommarhälsningar från Cilla Kallenberg

Cecilia Kallenberg berättar om Rorschach i Morgonpasset SR P3

(Från Morgonpasset:) De allra flesta har någon gång sett en film eller serie där en terapipatient får svara på vad de tycker att en bläckfläck ser ut som. Just det där – Rorschachtestet, som det heter – ska Martina, David och Victor prata med psykologen och Rorschachspecialisten Cecilia Kallenberg med. Hur gör man det? Varför gör man det? Och vem var Rorschach? Lyssna på Morgonpassets gästpodd genom att klicka här!

Rorschach godkänt som specialistkurs

Goda nyheter!

I juni i år fick jag besked från Specialistrådet, Sveriges Psykologförbund, att utbildningen i Rorschach äntligen godkänts som specialistkurs. Den tidigare tvååriga Rorschachutbildningen (Personlighetsdiagnostiska kursen PDK) som gavs på Ericasstiftelsen fram till 2010 var ackrediterad som specialistkurs och motsvarade 30 ”gamla” poäng (nuvarande 45hp). Tyvärr lades PDK ner på grund av att utbildningen ansågs för lång av arbetsgivare och det var alldeles för få psykologer som fick gå utbildningen. I rorschachföreningen diskuterade vi länge och väl hur vi skulle kunna tillgodose psykologers önskan om att få lära sig Rorschach när klimatet på arbetsplatserna inte gör det möjligt att gå längre utbildningar som inte är tydligt riktade mot psykiatri eller psykoterapi. Jag skapade då en kort kurs, med tanken att erbjuda en grundutbildning i Rorschach som sedan kan byggas på genom eget arbete och fördjupning genom individuell handledning och deltagande i seminariegrupper. Den första kursomgången, med nio deltagare, gick av stapeln i Gnesta 2010-2011. Under den här tiden arbetade vi, liksom resten av världen, med Rorschach Comprehensive System som skapats av John Exner. Därefter introducerades R-PAS som är en modernare och enklare metod för att administrera, koda och tolka Rorschach. Jag ”omskolade mig” från ”exnerian” till ”R-PASare” under sommaren 2011 på en inledande kurs i San Diego och jag fick en extra duvning i Oslo då R-PAS-skaparna Greg Meyer och Joni Mihura kom till Oslo universitet som gästföreläsare.

Under hösten-vintern 2011-2012 genomfördes en första kursomgång med R-PAS på Stockholms universitet för sex entusiastiska studenter på terminerna 8-9, psykologprogrammet, (7,5 hp), då Thomas Rosén var med som hjälplärare. Därefter har jag gett tre kurser för verksamma psykologer och leder seminarier. En ytterligare kursomgång på universitet har jag också hunnit med.

Nästa kursomgång kommer sannolikt att börja i februari-mars 2015 och den omfattar åtta heldagar. Vi inleder med tre intensiva dagar i följd och därefter ses vi en dag i taget med några veckors mellanrum. Kursen avslutas med en examination, dag 8 på kursen. För att lära sig metoden på den här korta tiden krävs mycket hemarbete! Man behöver göra flera övningstestningar som vi går igenom på kursdagarna och finslipar administration och tränar kodning och tolkning. Jag har dessutom begränsat antalet deltagare till max sex personer så att jag säkert hinner med att följa upp och hjälpa alla. Fokus under kursen ligger på att lära sig administrera och koda ordentligt. Att tolka testet är både lätt och svårt. En rorschachtestning ger så ofantligt mycket information om en persons sätt att möta sin omvärld och sitt eget inre och det tar lång tid att känna sig säker på fördjupad tolkning/analys av resultatet. Men en enklare tolkning går ganska snabbt att få kläm på, med hjälp av manualen. Tolkning tränas på seminarierna som ges efter avslutad kurs eller givetvis i individuell handledning.

Intresset för Rorschach har alltid varit stort bland psykologer och det finns nog ingen metod som väcker så starka känslor både hos dess utövare och hos kritiker. Detta har gjort att man kritiskt har granskat metoden på längden och tvären under snart 100 år (testet publicerades 1921) vilket har lett till att man tryggt kan luta sig mot både mycket forskning och mycket erfarenhet i sina tolkningar av testresultaten. Förhoppningsvis kan alla ni som är intresserade av att lära er Rorschach få det lite lättare gentemot arbetsgivarna, nu när kursen blivit specialistkurs!