performancebaserade

Våra smarta testmetoder

Jag ser programmen ”Din luriga hjärna” på Vetenskapens värld, som handlar om hur hjärnan skapar vår verklighet och vad som egentligen sker där innan ett beslut fattas. Snabbt ökande kunskaper idag om hur vi i vår hjärna redigerar verkligheten på vårt helt egna sätt, kastar också nytt ljus över den typ av tester som brukat kallas projektiva.

Ordet projektiv, eller projektion, inom psykolanalysen handlar om hur vi försvarar oss från smärta genom en viss typ av omedvetna processer. Projektion är dock endast en liten och oregelbundet förekommande del av de processer som pågår i mötet med verkligheten, och som närmast förvränger den. Projektiv var en tidig benämning och idag söker vi andra, men vad blir en korrekt term?

I Rorschach- och Warteggtestet bjuds en person in att tolka vagt formulerade teststimuli. Otydligheten gör att hjärnan behöver relatera till tidigare erfarenheter för att göra dem begripliga, och gör det på det sätt som blivit typiskt för den här personen. Det är tester som engagerar både skapande och språk, både höger och vänster hjärnhalva, för att lösa av en ostrukturerad uppgift, utan ledning och på ett helt personliga sätt.

Det ord som kommer närmast är apperception – den process där upplevda egenskaper hos ett objekt relateras till tidigare erfarenheter. Apperception är hur ditt sinne sätter ny information i ett sammanhang. Du får en uppfattning om vad som verkar vara en stol genom dina ögon, men apperception är hur ditt sinne relaterar den till stolar du har sett förut.

Även om vår hjärna har en individuell bearbetning av inkommande stimuli, så har vi samtidigt förmågan att lära oss uppfatta saker likartat genom erfarenhet och socialisation. Annars skulle det vara svårt att fungera tillsammans i ett samhälle.

På det följer sedan det beteende som är svaret. Ordet beteende syftar på handlingar, uppförande eller reaktioner av en individ, och även det vi känner och tänker. Personlighet inbegriper det typiska samspelet mellan individen och den verklighet en person möter.

Genom avtrycken av apperceptionen och beslutsfattandet i svarsbeteendet – teckningen i Wartegg eller i Rorschach svaret på frågan ”Vad skulle det här kunna vara?” – kan vi få information om en persons ofta helt automatiska sätt att tolka, förutsäga, fatta beslut och agera på verkligheten runtomkring sig. Beteendena poängsätts sedan utifrån relevanta kriterier som är normerade.

En ytterligare en vinst med denna typ av tester är att de också ger möjligheter att föra in olika kontexter. Rorschachtestet skapades med avsikten att försöka fånga meningsskapande processer hos personer med psykos. Tavlorna fyllde precis 100 år och det finns en mycket stor mängd data samlad efter hundra år av forskning. Denna har visat att vissa tavlor tenderar att locka fram vissa svarsbeteenden. Det har visat sig att bläckplumparna inte är helt slumpmssigt utformade utan att de har vissa avsiktligt mer tydligt utformade stimuli som kan information även om personens förmåga att uppfatta det de flesta uppfattar. Själva schatteringarna var från början en artefakt av slarvigt tryck, men visade sig snart ha viktiga testegenskaper.

Mätt genom otaliga testningar med en mängd personer finns idag en uppfattning om stimulis dragningskraft, vilket ger en ytterligare dimension av hur personens beteende jämför sig med normen. Naturligtvis innebär testsvaren en myriad av beteenden, men de som studerats och samlats i normer är några som på ett meningsfullt sätt kan säga något om personen i t ex ett kliniskt sammanhang. Testet utvecklas kontinuerligt genom pågående forskning. Rorschachtestet är det test som har flest validerade delskalor i världen.

Warteggtestet skapades för att ge en bild av typiska beteenden i personligheten. Teststimuli är framförskade för att fånga centrala personlighetsfaktorer och att med enklast möjliga stimuli framkalla rikast möjliga svarsbeteenden. Stimuli syftar med andra ord direkt direkt till att framkalla vissa associationer och i förlängningen personlighetsegenskaper beroende på reaktionen på dessa. Människor uppfattar percepten på ett likartat sätt vilket gör att det utifrån deras testbeteenden går att bilda hypoteser om personlighetsfaktorer.

Programtiteln ”Din luriga hjärna” syftar på vår upplevelse av koherens, agens och kontroll i personligheten, när vi i själva verket oupphörligt är offer för en mer eller mindre funktionell tolkningsprocess som bara delvis överensstämmer med andras och som vi bara delvis kontrollerar. Då krävs det smarta tester för att komma närmare den centrala aspekt av en persons fungerande som hjärnans dynamiska processer utgör.

Att slippa känna sig död – depression hos unga lagöverträdare (Zoom 14 april 16-18)

I somras fick vi (Malin Holm och Cilla Kallenberg) frågan om att hålla ett seminarium på Rorschach Summer Seminars på ämnet depression och unga män i forensisk kontext. Det är ett komplext område där depression inte tar sig de vanliga uttrycken men i stället kan tänkas vara maskerade av aggressiva beteenden. Men hur och varför?

Vi bestämde oss för att djupdyka i mansnormer och toxisk maskulinitet, hur det kommer sig att kvinnor dubbelt så ofta diagnostiseras med depression och PTSD medan män tar livet av sig tre gånger så ofta, och hur en inre brist på begrepp omkring depressivitet och beroende i dessa mäns konstruerande av sin verklighet kan fångas upp av hur de konstruerar sina svar i performancebaserade testmetoder som Rorschach och Wartegg och ge fördjupad förståelse genom en multimetodbedömning.

Den 14 april 16-18 ger vi seminariet på Zoom, gratis för medlemmar i Föreningen för psykologisk personlighetsbedömning, som ett av fyra seminarier för att uppmärksamma att Rorschachmetoden fyller 100 år. Icke-medlemmar betalar 200kr eller 500kr för medlemskap i föreningen. Anmälan: seminarium@personlighetsbedomning.se

Den nya emotionsforskningen, konstruktivism och performancebaserade personlighetstester

Två konkurrerande perspektiv finns idag inom emotionsforskningen, två teorier om vad emotioner är och hur de formas, med olika implikationer. På den senaste nätverksträffen med Svenska Organisationspsykologer fick vi en föreläsning av Håkan Fisher, hjärnforskare och professor.

Enligt det ena, och hittills mest förhärskande perspektivet, föds vi med grundläggande emotioner som sedan fylls med ett innehåll utifrån relativt få erfarenheter. De blir våra ganska fasta utgångspunkter för att förstå och hantera världen. Enligt det perspektivet har olika emotioner även distinkta egna centra i hjärnan.

Den nyare konstruktivismen, utgår ifrån principen att all kunskap är resultatet av en kontinuerlig interaktion mellan verkligheten och individen. Individen är som en intuitiv forskare som samlar in data om sin verklighet och som tolkar sin omgivning. Emotioner ses som att de härrör från socialt lärandebaserade tolkningar av så kallade ”core affect”. Det finns egentligen inte något sådant som emotioner, bara olika typer av reaktioner i olika typer av situationer.

Känslor är subjektiva och formas i neuronala nätverk av hjärnregioner, som påverkas av inlärning och erfarenhet. Emotionella kategorier som ilska, sorg, rädsla, med mera, ska förstås som en kombination av mer basala psykologiska operationer som är gemensamma ingredienser i alla mentala tillstånd. Det kan illustreras med en kokboksanalogi: de mer grundläggande psykologiska processerna är som basingredienser som utifrån olika recept finns med i alla olika tillstånd.

”Emotions are built, not built in” och ”Emotions are not reflexes but complex cognitive phenomenon” säger Lisa Feldman Barrett, affktforskare, professor och författare till boken ”Så skapas känslor : Hjärnans hemliga liv”. I beskrivningen kan vi läsa: Den nya kunskapen innebär ett paradigmskifte som kan revolutionera psykologin, sjukvården och hur vi ser på mänskligt fungerande (…)
känslorna skapas i stunden, utifrån sammanhanget och genom en kombination av de nätverk som aktiveras i hjärnan och vår tidigare inlärning. Teorin innebär att vi har mycket större inflytande på vårt eget känsloliv än vad vi tidigare har trott.

Denna konstruktivistiska teori har fyra centrala utgångspunkter:
1) Erfarenhet formar den emotionella upplevelsen,
2) Språket viktigt för att definiera och över tid nyansera den emotionella upplevelsen,
3) Hjärnan predicerar vår upplevelse/tolkning utifrån tidigare erfarenheter, d.v.s. den konstruerar världen och
4) Variabilitet i emotioner både inom personer över tid och mellan personer, exempelvis ilska.

Där slår det mig att just detta att hjärnan hela tiden konstruerar världen är själva grunden till varför vi gör performancebaserade personlighetstester. Det är en in vivo metod där vi via ett standardiserat material och en standardiserad administration får exempel på en persons konstruerande av sin verklighet, och som är möjliga att jämföra med andras. Istället för att som är brukligt fråga om vad som vanligtvis brukar hända, som i en intervju eller självskattning, så undersöker vi – vad händer nu?

Materialet och situationen är standardiserade men den som testar och den som blir testad är det inte. Situationen är både generaliserbar och unik. Den ger kvantitativa data som går att jämföra med en normgrupp och kvalitativa data som visar något av hur individen konstruerar sin värld och kan förväntas agera utifrån detta.

Håkan Fisher igen: Syftet med emotioner är att vägleda beteenderesponser för att producera överlevnadsmässigt funktionellt beteende. Överlevnad handlar i grunden om närmande till sådant som känns bra eller undvikande av sådant som känns dåligt (Rolls 1999). Så det emotionella skapandet av vår värld hjälper oss att navigera utifrån maximerad belöning och minimerat ”straff” som vi nu konstruerar det. Med andra ord kan det som är belöning för en, vara straff för en annan.

Ur ett psykodynamiskt perspektiv, tänker jag, tillkommer ytterligare en dimension av psykologiska försvar som ett sätt att undvika negativa emotioner, men vilka alltså primärt konstrueras av oss själva. Som exempel kan vi utifrån den emotionellt grundade responsen på ett stimuli, som syftar till och hos de flesta frammanar emotioner omkring skirhet, litenhet, mjukhet men också sårbarhet, göra ett teoretiskt och empiriskt grundat antagande att en respons på just detta stimuli, men som uttrycker hårdhet, grovhet och dominans, handlar om en försvarsrespons på en emotion som handlat om outhärdliga känslor av möjligen utsatthet, hjälplöshet, men i grunden och i stunden konstruerad av den här personen.

Hur som helst ger den konstruktivistiska teorin en ny möjlighet att förklara varför vi använder psykologiska tester där människor skall utföra uppgifter som svar på bestämda stimuli; berätta berättelser, rita teckningar eller avsluta meningar. Det är vi tacksamma för!

Nu skall jag läsa Lisa Feldman Barretts bok.

Från projektiv till performancebaserad, till …

Performancetester av personlighet, är testmetoder där en person skall utföra en uppgift som är ”utformad för att få fram information om personligheten i handling” (Viglione, 2010). Det kan vara till exempel att avsluta en mening, berätta en historia eller beskriva en bild. Uppgiften är som regel ofullständig, motsägelsefull eller dubbeltydig och personen tvingas förlita sig på sig själv för att lösa den, vilket ger så stor påverkan som möjligt av hens egna tolkningar, bearbetningar och personlighet på resultaten.

Performancetester föddes för snart 100 år sedan, inspirerade av personlighetsteorier runt det förra sekelskiftet. PPT syftade till att framkalla omedvetna tankar eller känslor som påverkar perception och meningsskapande. Länge beskrevs dessa tester som ”projektiva” utifrån tanken att omedvetna föreställningar och påverkan skulle leta sig in i svaren. Det speglade teoretiska antaganden bakom tolkningen snarare än testernas performancebaserade natur, och det visade sig svårt att påvisa objektiva samband mellan testresultat och djupare omedveten dynamik. Resultaten var ojämna och svåra att replikera. Inledningsvis hade också de tester som fortfarande används idag, som t ex Rorschach och TAT, vaga normer för administration, scoring och tolkning.

Trots dessa problem så möjliggjorde testmetoderna unika svar som kunde säga något om respondentens unika livserfarenhet. De var inte tvungna att följa ett påtvingat språk för att beskriva sina perspektiv – de kunde använda sitt eget språk. De ombads inte att skatta sig själva – en testledare observerade och registrerade deras svar och gjorde en oberoende utvärdering med hänvisning till externa kriterier eller normer.

Värdet av performancetest av personlighet

Martin och Frackowiak sammanfattar i en artikel från 2016 de främsta vinsterna med PPT, som också går förlorade när testerna används allt mindre bland annat eftersom de betraktas som svårare att lära sig och framför allt mer tidskrävande.

För det första kan performancetester vara det enda sättet i en utredning att upptäcka och förstå viktiga psykologiska problem och dysfunktioner, som till exempel vid dissocierade tillstånd, inklusive trauma och utvecklingstrauma (Finn, 2007). Idag finns fMRI-studier (Bucheim et al, 2009, Asari et al, 2010, Giromini et al, 2017) som visar att PPT kan få tillgång till högersidig aktivitet i hjärnans limbiska system, och information som hjälper bedömare att observera fenomen som är svåra att få indikationer om med andra metoder, och inte går att upptäcka med självskattningsintrument.

Vad beträffar mer specifika diagnostiska vinster med performancetester konstaterar James H. Kleiger, psykiatriker och auktoritet inom psykosområdet: ”Despite criticism about what is wrong or lacking in the Rorschach, advocates of the CS and R-PAS have steadfastly demonstrated the scientific validity of the Rorschach in assessing psychotic phenomena”. (Kleiger, J.H., 2017, s. 280). 2015

För det andra kan performancetester användas terapeutiskt, en metod som har utvecklats av bland andra den amerikanske psykologen Stephen E Finn, väl känd och uppskattad i Sverige av psykologer verksamma inom klinisk bedömning . Genom performancetester kommer personligheten till uttryck på ett sätt som inte kräver förmåga att förstå och beskriva sig själv i ord, vilket ger en möjlighet att få syn på sig själv och se både sina problem och sina styrkor med nya ögon. I Psykologtidningen 2015 beskrivs hur Therapeutic Assessment (TA), förenar utredning och psykoterapi i en process som kan kallas utredning som djuplodande korttidsterapi (Lillieroth, 2015). I forskningsartikeln refereras en rad studier och gynnsamma forskningsresultat för bland annat öppenvårdspatienter, suicidala patienter, patienter i slutenvård, psykotiska patienter, patienter med personlighetssyndrom och suicidala krigsveteraner.

Inte bara i kliniska sammanhang, utan även inom arbetslivet och i organisationsutveckling, inleds utvecklingsinsatser med t ex chefer ofta med en slags terapeutisk bedömning (se DelGiudice, Yanovsky, & Finn, 2014). Även här används performancebaserade och andra testdata för att öppna upp låsningar, öka självkännedom och möjliggöra förändring och personlig utveckling (Church et al., 2016; Moyle & Hackston, 2018).

Ordet ”performance” har alltid varit svårt att översätta till svenska i psykologtestsammanhang. Prestationsbaserade personlighetstest låter inte riktigt rätt. Uppgiftsbaserade är ju faktiskt var de är. Eller rätt och slätt psykologiska test?

Referenser

Asari, T., Konishi, S., Jimura, K., Chikazoe, J., Nakamura, N., & Miyashita, Y. (2010). Amygdalar modulation of frontotemporal connectivity during the inkblot test. Psychiatry Research: Neuroimaging, 182, 103-110.

Buchheim, A., George, C., Kachele, H., & Walter, H. (2006). Measuring Adult Attachment Representation in an fMRI Environment: Concepts and Assessment. Psychopathology, 39,136-43.

Church, A.H., Fleck, C.R., Foster, G.C., Levine, R.C., Lopez, F.J., & Rotolo, C.T. (2016). Does purpose matter? The stability of personality assessments in organization development and talent management applications over time. Journal of Applied Behavioral Science, 52, 450–481.

DelGiudice, M.J., Yanovsky, B., & Finn, S.E. (2014). Personality assessment and feedback practices among executive coaches: In search of a paradigm. Consulting Psychology Journal: Practice and Research, 66, 155–172.

Finn, S. E. (2007). In our clients’ shoes: Theory and techniques of Therapeutic Assessment. Mawah, NJ: Earlbaum

Giromini, L., Viglione, D. J., Zennaroa, A., & Cauda, F. (2017). Neural activity during production of Rorschach responses: An fMRI study. Psychiatry Research: Neuroimaging, 262, 25–31.

Kleiger, J.H. (2017). Rorschach assessment of psychotic phenomena: Clinical, conceptual, and empirical developments. New York, NY, US: Routledge/Taylor & Francis.

Lillieroth, L. (2015). Therapeutic Assessment – utredning som intensiv korttidsterapi. Psykologtidningen 2015(2), 26-29

Martin, H, & Frackowiak, M. (2017). The value of projective/performance-based techniques in therapeutic assessment. M SIS Journal of Projective Psychology & Mental Health, 24, 91-95.

Meyer, G.J., Viglione, D.J., Mihura, J.L., Erard, R.E., & Erdberg, P. (2011). Rorschach Performance Assessment System: Administration, Coding, Interpretation, and Technical Manual. Toledo, OH: Rorschach Performance Assessment System.

Moyle, P., & Hackston, J., (2018). Personality Assessment for Employee Development: Ivory Tower or Real World? Journal of Personality Assessment, 100, 507-517.

Viglione, D.J. (2010) Performance‐Based Personality Measures, In Corsini Encyclopedia of Psychology. Vol. 3, 1192-1194

Wood, J.M., Garb, H.N., Nezworski, M.T., Lilienfeld, S.O. & Duke M.C. (2013). A second look at the validity of widely used Rorschach indices: comment on Mihura, Meyer, Dumitrascu, and Bombel. Psychological Bulletin, 141, 236-249.

”On Methods of Knowing in Psychology”

Hur kan vi veta att vi förstått något om en annan människa, eller i alla fall att vi med våra metoder har fått en tillräcklig förståelse för att göra förutsägelser om framtida beteende i olika situationer? Människors förmåga t ex att rättvisande beskriva sig själva, eller andra, är begränsad. Vår personliga historia revideras och redigeras, saker som vi upplevt kommer vi ihåg eller inte, och våra personliga narrativ, och fakta i dem, förändras över tid. Olika testmetoder påverkar i sig vilken typ av svar som framkallas, och inte. Andras skattningar säger mycket lite om personens innersta tankar, skattningar av en själv begränsas av förmågan till introspektion och öht att minnas rätt. Tester av maxprestation som t ex WISC kan begränsas av dagsform och performancetester som Rorschach är känsliga för hur mycket personen engagerar sig i uppgiften, och säger ganska lite om värderingar och attityder.

Även om många mätmetoder inom personlighetspsykologin syftar till att undersöka fasta egenskaper eller ”traits” som om dessa vore sig lika över alla situationer, visar både forskning och erfarenhet visar att sådana egentligen inte finns. Människor varierar beroende på situationer. Vi kan vara t ex reserverade bland främlingar men utåtriktade bland vänner, eller argsinta på morgonen och lättsamma på kvällen, eller glada när vi är bland andra men få ångest i vår ensamhet. Beteendet samspelar med och påverkas av miljön.

”On Methods of Knowing in Psychology” är namnet på en föreläsning av Greg Meyer från SPA i år och den finns nu på Youtube. Meyer är en av de mer framstående forskarna idag inom personlighetsbedömning och han redogör här för några av de mest avancerade och aktuella tankarna och forskningen inom vårt område och hur ska vi egentligen gå tillväga inom personlighetsbedömning för att kunna veta något om en person? Hur vet vi att vi vet tillräckligt för att besvara t ex en remissfråga?

Meyer påminner om att det inom psykologin inte finns mätmetoder med exakta skalsteg som motsvarar exakta variationer i beteenden och som går att jämföra på det sättet. (Ändå beter vi oss inom psykologin som om de gjorde det, vilket beskrivits som en slags modern psykologis tankestörning.) Det innebär bland annat att det inte är konstigt att samma begrepp – t ex ”depression” eller ”självförtroende” – inte visar något samband över olika typer av mätmetoder. Variationerna i resultat mellan metoder kan istället ses som minst lika specifika för metoden som för det fenomen som undersöks. Inget enskilt test kan fånga hela personligheten men vi kan betrakta olika test eller bedömningsmetoder i sig som olika kontexter – vart och ett en situation, en stimulus, som framkallar vissa egenskaper eller kvalitéer.

Meyer menar att vi behöver en strukturerad klassificering av metoder där vi redovisar och räknar med varje enskild metods egenskaper, möjligheter, begränsningar och brister. Den medvetenheten är en viktig del i att välja vilket eller vilka verktyg som lämpar sig för vilken frågeställning och vilket tillfälle och hur de kan kombineras för att komplettera och belysa varandra. En central poäng är alltså att skifta fokus från att försöka ringa in fasta egenskaper eller ”traits” till vilka metoder vi har att undersöka egenskaper med, möjligheter och begränsningar med varje metod och hur våra metoder i sig påverkar vilka svar vi får.

Meyer och hans kollegor föreslår en klassificering med en bred uppdelning mellan metoder som bygger på antingen människors skattningar eller människors faktiska prestationer (performance), som sedan ytterligare delas upp i antingen skattningar av personen själv (t ex femfaktortest) eller observatörer (t ex frågeformulär riktade till anhöriga). Prestationsbaserade metoder delas upp i antingen maximal prestation (t ex WAIS) eller typisk ”prestation” (t ex Rorschach).

En viktig och avgörande fördel som kliniken har över forskningen, enligt Meyer, är att medan forskningen håller de egenskaper som mäts konstanta, kan de i den kliniska praktiken förstås utifrån situation och kontext. Eller som Meyer uttrycker det – vi kan relatera data till kontexten och identifiera meningsfulla mönster som är på det stora hela osynliga i forskningen. Det är i dessa mönster vi kan finna en mer dynamisk förståelse. Även om miljön påverkar och människors beteende varierar beroende på situation, så är den variationen i sig relativt stabil.

Personlighet bör alltså snarare uttryckas i relativa termer eller i ”om … så … signum” (if … then … signatures) istället för i fasta egenskaper som ”extrovert” eller ”vänlig”. Genom att se olika typer testmetoder som olika kontexter kan vi alltså via triangulering komma närmare en mer dynamisk och rättvisande förståelse som grund för förutsägelser och rekommendationer, och därigenom slutligen bli lite bättre på att ”veta något om en person”.

Enjoy!

https://www.youtube.com/watch?v=VkVAnDgg6yA&t=2522s

Greg meyer http://www.utoledo.edu/al/psychology/people/faculty/meyer.html

Öppet styrelsemöte måndag 26 juni, 18.00, för samtliga medlemmar

Vi har vårt sista styrelsemöte före sommaren måndag 26 juni, 18.00, och bjuder in samtliga medlemmar till detta.

Vi har börjat en diskussion om föreningens framtid som det är angeläget att också ni deltar i. Varför finns föreningen? Vi vill utbilda, sprida information, dela forskningsläget men också påverka och bilda opinion. Vad kan vi göra för att tydligare igen ta plats inom psykologkåren, inom vård och behandling och på universiteten. Hur många arbetar idag med personbedömningar på ett mer heltäckande sätt? Hur kan vi använda sociala medier, Facebook etc. Behövs det en förening eller räcker det med diskussionsforum? Eller både en Rorschachförening som specifikt värnar denna metod samt ett mer öppet diskussionsforum på nätet som mer övergripande driver frågan om test, personbedömning och personlighetstestning. Ska föreningen byta namn? Om vi ska ta en tydlig plats på psykologidagarna om två år hur ska vi då strategiskt jobba redan idag? Hur tar vi debatten och forskning och evidens?

Detta är ett exempel på frågor vi idag diskuterar i styrelsen. Kom och gör din röst hörd måndag 26 juni, 18.00. Åsögatan 148, Sahlberg Analys & Urval, Stockholm. Vi undersöker möjligheten att vara med på Skype och t ex livechatta. Det går också bra att maila synpunkter och idéer.

Bästa Hälsningar

Björn