Assessing Narcissism Using Rorschach-Based Imagery and Behavior Validated by Clinician Reports: Studies With Adult Patients and Nonpatients.
Artikeln presenterar utveckling och utvärdering av en rad möjliga markörer för grandiositet och narcissism som de uttrycks genom Rorschachtestet. Rorschachmetoden kan fånga upp direkta exempel på grandiost och narcissistiskt beteende och bildspråk, och försvarsmönster mot narcissistisk sårbarhet..
Två centrala frågor diskuteras som viktiga för betydelsen av Rorschach som bedömningsverktyg. För det första att narcissism är ett konstrukt där olika bedömningsinstrument har en tendens att fånga olika aspekter och med stor spridning. Det mest självklara är kanske att personer med narcissism tenderar att ge betydligt högre skattningar av sina egna företräden samtidigt som omgivningen tenderar att skatta deras förmågor betydligt lägre och mer patologiskt.
Den andra är svårigheten att uppnå någon entydig definition av Narcissistiskt personlighetssyndrom. Efter åratal av diskussioner når dock förekomsten av både grandiosa och sårbara aspekter i konstruktet patologisk narcissism allt mer forskningsstöd. Artikelförfattarna påpekar en alternativ beskrivning i American Psychological Associations arbete med DSM-5: ”instabil och sårbar självkänsla, med försök att reglera denna genom att söka uppmärksamhet och erkännande, och antingen öppen eller dold grandiositet”. De menar att en definition som inrymmer båda dessa aspekter gör det möjligt för kliniker att ta med alla de olika former som utmärker grandiositet och sårbarhet, som till exempel en grandios kärna som ligger bakom en presentation av sårbarhet, eller öppen grandiositet som döljer en inre sårbarhet, vid bedömning av brister i självuppfattning och relationsförmåga vid narcissistiska personlighetssyndrom.
I två studier undersöktes struktur och giltighet för 11 potentiella ”Rorschach Grandiosity and Narcissism Variables” (GNVs), helt nya eller som renodlats ur tidigare skalor. Resultaten visade inkrementell (ung. adderande) validitet och klinisk nytta för Rorschachtestets förmåga att utvärdera narcissism och grandiositet, utöver det populära självskattningsinstrument som utgjorde jämfördelse.
Det viktiga var alltså inte om resultaten av rorschachtestet korrelerade med självskattningsinstrumentet, utan deras förmåga att förutsäga kliniska kriterier för grandiositet och narcissism, som kan motivera att den dyrare och mer tidskrävande rorschachmetoden används, eftersom den tillför viktig information som inte kan nås med den snabbare och billigare självskattningsmetoden. Av 11 undersökta variabler drar forskarna slutsatsen att fyra kan användas i forskning och praktik när frågeställningen gäller narcissism och grandiositet.
Alla referenser återfinns i artiklen.
We evaluate 11 Rorschach variables with potential for assessing grandiosity and narcissism. Seven of these variables were drawn from previous literature: Omnipotence, Idealization, Reflection, Personal Knowledge Justification, Exhibitionism, Magic, and Elevated Mood States; four were developed for this research: Expanded Personal Reference, Narcissistic Devaluation, Narcissistic Deflation, and Narcissistic Denial. Using Rorschach protocols from American normative adults and Italian adult outpatients, the dimensional structure of these variables was evaluated by principal components analysis, and validity was tested by correlations with clinician ratings of narcissism on two scales from the Shedler-Westen Assessment Procedure-200 that were made after at least five sessions with the primary clinician. A cohesive dimension was found in both data sets defined by Expanded Personal Reference, Personal Knowledge Justification, Omnipotence, and Idealization, and it was meaningfully correlated with the clinician ratings of narcissism ( M r = .41). Implications of the findings include the applicability of these variables in clinical practice and research for assessing narcissistic personality dynamics.
