Lukas Granberg, leg. psykolog
Inledning
Rorschachtestet, ibland även kallat bläckplumptestet, är ett psykologiskt test som utvecklades av Herman Rorschach i slutet av 1910-talet och början av 1920-talet. Testet består av tio tavlor med bläckplumpar. Testpersonen ska titta på dem och säga vad han eller hon tycker att det ser ut som. I de percept som testpersonen då skapar kommer vanemässiga sätt att tänka och vara på ta form. På så sätt fångar testet in tankeprocesser och personlighetsegenskaper som testpersonen många gånger kan ha svårt att beskriva själv – eller ens vara medveten om – och som därför inte kommer fram i självskattningsformulär eller intervjuer.
Herman Rorschach utvecklade ett första system för kodning och tolkning av testsvaren och efter honom har forskare kontinuerligt utvecklat testet. På 1960-talet försökte John Exner att sammanföra de olika parallella system som växt fram i ett enda stort system för kodning och tolkning, det så kallade
Comprehensive System (CS). När John Exner dog upphörde utvecklingen av CS systemet och i stället utvecklades Rorschach Performance Assessment System (R-PAS) som dess arvtagare.
När R-PAS utvecklades ville man att systemet skulle vara lätt att använda och välgrundat i forskningsstudier. Därför tog man bort ett stort antal skalor som man ansåg hade bristande vetenskapligt stöd eller var alldeles för komplicerade att koda. De olika skalorna i R-PAS delas in i fem grupper: beteende i testsituationen, engagemang och kognitiva processer, perception och tankestörningar, stress och lidande samt representationer av själv och andra. En skala som ingår i gruppen ”Stress och lidande” fångar in risken att testpersonen inom en snar framtid ska göra en allvarlig suicidhandling eller suicidera.
Från diskussionen:
Det mest iögonfallande vid genomgång av forskningslitteraturen är att Rorschachtestet gång på gång lyckas diskriminera mellan olika grupper av suicidala patienter. Framför allt har testet god förmåga att skilja ut dem som fullbordar sitt suicid eller begår allvarliga eller våldsamma suicidförsök från dem som gör mindre allvarligare och mindre våldsamma suicidhandlingar.
Även om förmågan att förutsäga suicid vid väldigt höga poäng på S-CON eller SC Comp är god ligger den största förtjänsten i dessa skalor i att de fångat in och bedömt de dynamiska riskfaktorer som patientens egen psykologi utgör.
