Edited by Christopher J. Hopwood and Robert F. Bornstein, 2014.
Skillnaden mellan personlighetsbedömning och diagnostik har beskrivits som att: medan diagnostik är avgörande för att förstå en persons psykiatriska tillstånd, så är personlighetsbedömning avgörande för att förstå personen som har detta psykiatriska tillstånd.
Även om en personlighetsbedömning inte skulle vara nog för att ställa en diagnos, kan den användas för att förfina en diagnos, ge stöd åt en tentativ diagnos, och vid differentialdiagnostisering. Dessutom spelar den en viktig roll vid till exempel riskbedömning, behandlingsplanering, bedömning av funktionsnedsättning, resurser och friskfaktorer, och i många andra situationer.
Skillnaden mellan personlighetsbedömning och psykologisk testning är att: medan testning sker ganska rätt-upp-och-ner och ger resultat som sedan kan beskrivas utifrån hur de förhåller sig till en norm, så är fokus i en personlighetsbedömning att ta fram en variation av testdata ifrån olika typer av testmetoder; placera dessa inom ramen för en kontext; lägga till relevanta t ex beteendeobservationer och bakgrundsdata, och med hjälp av allt detta generera en sammanhängande och så heltäckande förståelse av personen, som möjligt.
Massor av empirisk forskning visar att personlighetsbedömnignar med flera olika typer av psykologiska mätmetoder, eller ”flermetods-bedömningar”, ger viktig information i kliniska sammanhang och i forskning, som inte kan uppnås med enbart en metod. Trots det fortsätter många psykologer att använda bara en typ av metod (ofta självskattningar) i sin forskning och praktik. Det menar författarna delvis beror delvis på att empiriskt validerade, kliniskt användbara modeller för att integrera data från flera olika metoder inte har presenterats mer omfattande, systematiskt, inter-teoretiskt.
Målet med boken är att stärka kopplingen mellan evidensbaserad flermetods-bedömning och klinisk praktik genom systematiska översikter över av hur en kan tillämpa flermetods-bedömning i laboratorier, på kliniker och mottagningar. I 14 kapitel med samma grundupplägg får ledande kliniska forskare: (1) diskutera olika bedömningsmetoder som är användbara för att utreda viktiga aspekter av en viss klinisk fråga, (2) granska empirin kopplad till de olika metoderna och hur de bidrar till varandra samt (3) beskriva ett fall där metoderna var användbara.
Bokens kapitel är uppdelade i tre breda områden: De första fem fokuserar på Personlighet och individuella skillnader, bland annat personlighetsdrag (traits), relationsdynamik, affektiva processer och existentiellt lidande. I de följande fyra tar olika författare itu med flermetodsbedömning inom området Psykopatologi och Motståndskraft. Kapitlen i detta avsnitt behandlar utredning olika psykologiska konstrukt som t ex ångest. Det sista avsnittet behandlar kliniska frågor: Metoder granskas för personlighetsbedömning och behandlingsplanering, att belysa behandlingsprocessen, klienter som förstör eller simulerar, riskbedömning och till sist hur resultaten av en flermetods-bedömning kan presenteras terapeutiskt och ”visar hur data ifrån en multimetodbedömning inte bara ger information till klinikern utan även kan underlätta patientens motivation och engagemang.”
Som synes behandlar boken många olika kliniska frågor, och ett brett spektrum av metoder används för att hantera dem. Målet har varit att samla det bästa arbetet med klinisk flermetods-bedömning som görs idag, och bereda vägen för fortsatt utveckling av empiriskt validerade, integrativa bedömningsmetoder.
För att läsa kapitlet i sin helhet, klicka här
