Den fängslande, aldrig tidigare berättade historien om Hermann Rorschach och hans berömda bläckfläckstest.
1917 designade psykiatrikern Hermann Rorschach, ensam på ett avlägset Schweiziskt hospital, ett experiment för att undersöka det mänskliga medvetandet: en uppsättning med tio noggrant designade bläckfläckar. Under flera år hade han brottats med Freuds och Jungs teorier samtidigt som han påverkats av den tidens estetiska rörelser, från futurism till dadaism. Hermann Rorschach var själv bildkonstnär och hade börjat tänka att vilka vi är handlar mindre om vad vi säger, än vad vi ser.
Efter Hermann Rorschachs för tidiga död dök hans test snart upp till Amerika, där det började leva sitt eget liv. Efter Pearl Harbor anammades testet av militären och blev ett verktyg i såväl Nürnberg-rättegångarna som Vietnams djungler. Det blev ett stående inslag i marknadsföring, en medial- och Hollywoodkliché och inspirerade alla från Andy Warhol till Jay Z. Miljoner testades också; åtalade, jobbsökande, föräldrar i vårdnadstvister, människor som led av psykisk ohälsa eller som bara ville förstå sig själva lite bättre. Och det används än idag.
I denna den första biografin någonsin om Hermann Rorschach, bygger Damion Searles på opublicerade brev och dagböcker och ett hemligt förråd av tidigare okända intervjuer med Hermann Rorschachs familj, vänner, och kollegor, för att berätta den otroliga historien om testets tillblivelse, dess kontroversiella återkomst, och dess fantastiska överlevnadsförmåga – och vad allt detta berättar om perceptionens kraft. ”The Inkblots” kastar elegant och originellt ljus över 1900-talets mest visionära syntes mellan konst och vetenskap.
Länkar:
”A lot of people do dismiss them, but those dismissals are out of date,” (radiointervju NPR)
”No argument, no test or technique or trick, will get around the fact that different people experience the world differently. It is those differences that make us human beings, not machines. But our ways of seeing converge – or fail to converge – on something objective that is really there: interpretation, as Rorschach insisted, is not imagination. He created his enigmatic inkblots in an age when it was easier to believe that pictures could reveal psychological truth and touch on the deepest realities of our lives. And through all the reimaginations of the test, the blots remain.” (The guardian – the long read):
https://www.theguardian.com/science/2017/feb/21/rorschach-test-inkblots-history
